Sandra

Imorse vände lillan på sig från mage till rygg bara sådär! 3 gånger dessutom så det finns på film!
Nu e de bara den stora prövningen kvar, från rygg till mage med det syns att det bara är en tidsfråga innan det sker!
Vårar duktiga, älskade lilla hjärta! <3

Stolt mamma!

Idag är jag verkligen trött!!
Känner mig riktigt hängig, men vad gör man? Ante fick va hemma idag också, men i morgon så återgår han till jobbet igen. Då e de jag o M som gäller.
Hoppas jag får liiite mer energi och ork imorgon så jag orkar busa o leka lite med henne.. Känner mig så dum annars. Jaja, det löser sig, med hjälp av urmoderns krafter som bor i varje mamma.

Men idag ska jag ta de så lugnt som möjligt.

Räkningar betalda iaf. Och har även hjälpt Lasse med räkningarna.
Idag blir det shnitzel med pommes och bea o lite grönt till. Ante o jag får hjälpas Åt me de innan vi stupar i säng.
Men först ska lillan badas, matas och nattas.

Kram

Jahaja.
Hur var det nu, den där tisdagen, när jag fick sådär j*vla ont?
Jo.. Från ingenstans i tisd så kom jordens magsmärtor i vänster sida nertill i magen. Jag stod o fixade ersättning åt Mellie o pang blev jag tvungen att lägga mig i (miss)fosterställning i soffan..

Efter15 min bad jag À att hämta Alvedon.. 15min senare hade jag lika ont, vred mig i soffan, stönandes, och började sedan kräkas.

Efter ca 1h ringde jag 1177 och de rådde mig till att åka till akuten. Sagt och gjort.
Hela familjen packade ihop oss i bilen och brummade iväg. Stannade på vägen för att kräkas! Pinsamt!

Väl inne va de fullt med folk så fick ligga på en brits i gången, tills jag fick ett rum att kvida o spy inne i. Tacka veta sjukhusens "elefantkondomer"!
Väntan väntan väntan på att en doktor skulle komma i känna på magen.. Jag stod knappt ut! Fortsatte kräkas fast jag vid se här laget inte hade nåt att få upp.
Jag var rädd att de va magsjukan, o att jag skulle smitta andra stackare.
Ante trodde de va matförgiftning.
Jag fick lämna pissprov och blodprov, men va så svårstucken att de satte kanyl på mig på en gång.

Några timmar senare så kom enläkare o kände på magen, sa att de kunde va njursten. Gav mig en spruta i rumpan och gick.
Väntan ytterligare 1h, smärtan avtog lite en kort stund med tilltog igen..
Läkaren kom in och gav mig en till spruta I rumpan och sa att jag skulle röntgas.

Röntgades vid 23-24 tiden på kvällen,
Läkaren konstaterade en stor sten i urinledaren (därav den fruktansvärda smärtan) på 1cm (!!) och sa att det var bäst att jag skulle bli inlagd för att få hjälp med smärtan.

Ante åkte hem med Mellie och jag kom upp på avd 14. Ca kl 01:00 på natten.
Hade fortfarande ont så fick morfin.
Spydde fortfarande.

Morgonen kom o de fortsatte pumpa mig med smärtis.
De sa att stenen va ca dubbelt så stor för att ens kunna komma ut naturlig väg av sig själv, och att jag skulle opereras dagen därpå (torsd), en sk pigtail operation (en tillfällig slang mellan njuren och urinblåsan).

Jag skulle få åka hem o invänta op dagen därpå. MEN när se insåg att jag fortfarande kräktes (av smärta) så behöll de mig, och kopplade dropp på mig. Stack mig 1000gånger i armarna och händerna för blodprover odyl.. Men de gick inte. Så dåliga o små vener.
Jag som e spruträdd.

När jag fortsatte spy, så ville de sätta Sond på mig (slang genom näsan mer genom halsen ner till magsäcken! Jag blev livrädd! Mamma hade ju en sån länge för att hennes tarmar slutat fungera. Jag kunde inte tänka klart.
Sagt och gjort så satte de Sond på mig, jag grät helt paralyserad och bad dem ta bort den, för de e fan de värsta jag varit med om nånsin.
Tillslut fick jag nästan panik och de tog tillslut bort den.

När väl torsdag kom, så blev jag skickad upp för Operation på fm.
Jag var skeptisk, ledsen o trött.
Fick halvnarkos, men de tillstötte lite problem under ingreppet av slangen som gjorde jätteont så de släckte mig helt! Vaknade när de va klara.
De hade gått bra.

Väl nere på avd igen så trodde de att kräkningarna skulle gett med sig och att jag nu skulle få behålla nåt, men icke. Jag fortsatte spy. =(
Va fan e de för fel??

På eftermiddagen vid 17 provade jag sippa på en avslagen cocacola, och till min förtjusning fick jag behålla det!
På kvällen fick jag i mig två skorpor.
Dagen efter (fredag) åt jag två skorpor till, och fick då åka hem när jag kände mig redo.

Nu inväntar jag kallelse från Huddinge för att spränga njurstenen i mindre bitar, och att de ska ta bort slangen. Jag antar att de för ytterligare ett ingrepp då.
Men väntetiden är 3-4v .. Och under tiden får jag gå hemma och äta smärtis när jag får ont.

Är redan på bättringsvägen, men har ont av o till och är trött trätt trött!
:)

OCH ÅTERIGEN TILL ER SOM LÄSER OCH TALAR MED MIN MOR.
SÄG INGET TILL HENNE, HON HAR NOG ATT VARA OROLIG ÖVER. Jag berättar sen när allt e över.
TACK PÅ FÖRHAND ;)

Ja.. Vilken pers..
Och vad jag ringt på den där "klockan"! Haha stackars sköterskor!
Men vad gör man om man har ont och har tusen frågor, och är sjukt sjukhus-skygg? =) de e bara att ligga på liksom!

Och vad jag saknade Melanie! Det var hemskt att va utan henne! Vill aldrig mer vara ifrån henne.. För de där dagarna kändes som evighet utan henne. Trots att Ante kom upp med henne varje dag en stund. Mammas lilla hjärta. När jag är helt pigg igen så ska jag ägna alla mina minutrar åt henne och visa henne att jag aldrig lämnar henne igen.

Jaha.. Så vet ni! Och jag har fått skriva av mig återigen! Nu e de bara att invänta kallelse!

Kram!

Lite bilder från de senaste veckorna <3

Det är jävligt märkligt hur vi fungerar.
Man lovar hit och dit, (med ordet "man", menar jag, mig själv, du, ni, alla osv) och säger den ena saken efter den andra, som man säkert menar just då,
men när det väl kommer till kritan, så kan man inte hålla sitt ord.
Varför?
Jo, för vi är rädda.
-För hur ska vi hantera att någon är i sorg, lever i sorg?
Det är ju läskigt.. För hur ska vi kunna trösta? Hur ska vi kunna finnas till? Vad ska vi säga eller göra som inte låter fel, eller stötande?
Vi har ju aldrig varit i samma situation som den som lider så hur ska vi möjligen kunna finnas till hands?
Istället så gör vi såhär:
Vi undviker antingen personen i fråga helt, eller så fortsätter vi påstå att vi bryr oss, fast vi inte kan säga det direkt till den personen det gäller.
Man slutar höra av sig till vederbörande, för vi vet ju ändå inte vad vi ska säga när vi talas vid, och skulle man mot all förmodan höra av sig, så skulle man prata om allt, förutom Det.
Och så finns ju den där lillan skaran..
..som verkligen finns där i vått och torrt, i nöd och lust, som orkar lyssna, som orkar finnas till, fast de inte ritkigt vet vad de ska säga. De kan heller inte föreställa sig hur det känns, men de låtsas inte göra det heller.
Det är de personer som vet vad som behövs när livet är jobbigt för nån som de håller av.
Det är inte det att man alltid behöver förståelse, utan ibland hjälper det med att lyssna, en lång kram, bara frågan hur någon mår, eller bara genom att säga att man finns där om det är något, vad som helst, närsom helst.

För mig finns det båda sorterna i mitt liv.
De som säger att de bryr sig.
Och de som visar att de bryr sig.

Sen så är det alltid olika svårt att ta sig in i någons liv.
Vissa människor är knepigare än andra.
Ja, jag är nog en sådan människa som inte "släpper till" i första taget.
På gott och ont, så länge jag är medveten om det, och följderna av det...

Tankar Tankar Tankar..
Dom finns där hela tiden, vart jag än befinner mig, vilken tid på dygnet det är må vara.

Nä, nu vaknar min älskade Lilla Docka efter en kortare powernap, så nu ska jag spendera resten av dagen med att umgås med henne, för det gör mig så lycklig !

Ni vet, när ni hört andra föräldrar säga/skriva att så fort dom lagt sina barn för kvällen så längtar de tills det blir morgon igen, så att de äntligen kan få ta upp sina små och krama om dom och umgås med dem igen.
Så känner jag varje kväll när jag lagt Mellie.

Kram på er där ute!

Tack för era tycken angående min frippa som just nu är en stor hårig katastrof!
De flesta tyckte att jag skulle behålla längden, och fortsätta vara blond, så det känns nog rätt okej för min del också.. ett tag till.
Men sen till sommaren kanske jag blir brunett igen, om det är så att jag lyckas få lite färg på denna blekfeta kropp!
Men troligtvis blir det till att bada i vassen, när det är mörkt, eller folktomt.. så nån läcker solbränna ska jag väl inte hoppas för mycket på. ;)

"..Acceptera det jag inte kan förändra.."
Ja, acceptera är det jag får ta att göra, för trots att jag slutat äta onyttigheter och försöker promenera långisar med liten, så har jag så mycket annat att göra och ta hand om nu, så tiden och motivationen till att komma iväg till gymmet är minimal.

"..Mod att förändra det jag kan.."
Men nångång ska även jag ta tag i mitt liv och min kropp, och tänka på mig själv nån timme i veckan, och förändra det som jag kan!

"Och förstånd att inse skillnaden!"
Precis, jag måste se när latheten och bekvämligheten kickar in så jag inte skyller på att jag inte har tid eller har andra viktigare saker för mig..

MMM.. veckans visdom..
är ju uppväxt med dessa meningsfulla meningar.

Prinsessan i kläder från England, som hon fått från Farmor och Farfar.

Nåväl, idag Bestämde vi att vi skulle ner på stan och fixa lite andra tuggleksaker till Melanie, för dom hon har, vill hon inte tugga på, utan använder sina händer, sina kläder, våra händer osv..
Sen så måste vi köpa nya nappflaske-nappar.. MAM strl3! Stor tjej nu!

kram

Då var ytterligare en dag förbrukad..
Långpromenaden blev över 2h lång och det var riktigt skönt..
Förutom sista 10min innan jag var hemma, för då började det regna, jag var kissnödig och hungrig!
=)

Nu sitter jag och funderar på om jag orkar gå upp och poppa popcorn som jag tycker att jag gjort mig välförtjänt av..
Det är för övrigt den enda lyxen jag unnar mig denna vecka!
Så strångt av mig, från att fika typ varje dag med massa onyttigt eller på annat sätt tryckt i mig sötsaker, till att inte äta någonting alls under veckan.
YES!

En rolig sak denna månad är att det äntligen ska köpas hem en systemkamera till Hushållet så jag kan ta massa fina foton!
Jag är amatör, men jag älskar att fota, och brukar faktiskt få fram rätt bra kort! :)
Så det ska bli superduperkul!

Nu ska jag pallra fläsket ut till köket för att poppa popcorn! Orkar inte hålla mig längre!

Ha en trevlig Lördagskväll!
Kram

Idag blir det långpromenix så det står härliga till!
Lillan ligger just nu och Powernapar, så jag ska hinna få på mig lite varmare byxor,
hänga upp tvätten som precis blivit klar. Se om liten vill ha en slurk mat och sen klär vi på oss och beger oss ut.
Hade tänkt mig samma rutt som jag gick sist med täljemammorna.. Mot viksängen och runt där nånstans.
Kanske tillochmed utforska nya vägar att promenera på, då jag inte känner till den här stan alls i princip.
Well, får se om vi tar ett pitstop nånstans och fikar om lillan blir hungrig på färden.
Men hade tänkt va ute åtminstone ett par timmar!
Så härligt!



För övrigt så har natten varit bra.
Lillan har sovit bra, och har inte haft nån feber eller andra symptom efter sprutorna, vilket var en otrolig lättnad.
Var faktiskt lite orolig att hon skulle må dåligt!
Men icke! =)

Tvätten!
hej!

Hallå bloggläsare!

Idag har vi haft en riktigt skön dag!
Från klockan 12 har vi varit ute på promenad med 7 andra täljemammor och deras bebisar.
Vi träffade nere på stan på torget, och promenerade bort mot Viksängen..
Vi stannade på Viksängen Second Hand där vi fikade ett bra tag, för att senare promenera tillbaks mot stan i detta vackra vinterväder!
Det har varit ritkigt skönt med dessa promenader och för min egen del så är det jättekul att lära känna lite andra mammor i närområdet, plus att Melanie får träffa andra Bebisar också! Två flugor i en smäll! ;)
Innan jag promenerade hem så svängde jag förbi ica i Västergård för att köpa lite färskt bröd och ägg till morgondagens frukost..




Halv 5 var jag äntligen hemma, helt slut! Men då var det dags för Melanie att äta igen, så det var bara att fixa i ordning en flaska ersättning och mata henne.
Därefter behövde jag lite mat, så jag satte lillfröken i babygungan intill köket och började fixa
Kyckling i Vitlök och Parmesan Creme Fraishe med ris.. och en Sallad till det! A la Andreadis! ;)
Supergott som vanligt och jag åt som en häst!

Sen var det dags för bus med lillskutttan, och sedan kvällsrutinerna när klockan började närma sig 19..
Nu sover lillskuttan som en stock, och jag skulle nog behöva göra detsamma, men jag ska se Revenge ikväll igen! Har som så många andra fastnat för den Serien, och känner att jag kan unna mig den lyxen att se programmet när lillan ändå sover! Så det är min kvällsplan !


Mammas och Pappas Busfrö


Mor och dotter mys tidigare i veckan! Melanie är klädd i Klänningen som är från Knutte och Helena.

Har massa nya bilder, men ska inte tråka ut er med det nu.. kanske tar lite i taget!
Nu ska jag lägga mig raklång ett tag för att sträcka på ryggen och benen.. Efter dagens promenad så är det välbehövligt!

Tack för idag!
Kram

Fy fan vilket jävla skitväglag det var på motorvägen mellan Nykvarn och Eskilstuna idag!
Det gick i princip bara att köra i ett körfält och det gick i 80-90 för man hade femhundraelva jäkla långtradare framför och andra personbilar som resonerade samma som mig, att det inte går att köra om..
Förbannade mig själv att jag givit mig ut på vägarna med lillan i bilen!
Men när jag väl var påväg, så var jag.
Och Semlorna hade jag med också.. som mamma så gärna ville ha.
Det tog den tid det tog att komma fram, men när jag var där så var det helt klart värt tiden och koncentrationen det tog att köra.

Det är hur härligt som helst att få va med mamma.. men idag var det faktiskt lite ledsamt.
Jag brukar lixom va som teflon, det jobbiga brukar rinna av innan jag känslomässigt hunnit smaka på vad det är vi pratar om. Jag gör det inte medvetet (iallafall inte längre), utan jag tror att det är så jag reagerar när jag inte kan hantera något som är jobbigt.. Men idag som sagt hann det ifatt mig, och jag var tvungen att hålla tillbaka för att det inte skulle komma en tår.
Mamma försökte också hålla tårarna tillbaka, och det gjorde så ont att se henne ledsen.

Hon berättade att hon egentligen inte är rädd för att dö, utan det hon är rädd för och har ångest över, är separationen från oss barn, barnbarn och Lasse.
Och jag skulle nog känna likadant.
Vi har lite av samma tro, mamma och jag, om vad som händer när vi dött... Så rädslan över att dö är nog inte det som skrämmer mig heller, inte längre.
Utan det värsta skulle nog va att skiljas från dom man älskar, framför allt sina barn..
Det gör verkligen ont i mig att sätta mig in i tanken hur det skulle kännas om jag skulle försvinna från Melanie..
Jag kan inte ens med tanken!
Så inför mamma försöker jag vara stark och positiv..

Mamma sa att hon önskar att hon fick se Melanie Springa..
Det är min önskan också.

Och sen det här med Melanies Dop..  jag vill ju att mamma ska va med..
Men just nu är hon inte tillräckligt stark för att åka iväg, och det går inte heller vänta för länge.
Hur ska jag lixom förbereda ett dop när allt är så rörigt som det är?
USCH, orkar knappt tänka på det.
Det får hur som haver bli ett litet dop med de närmsta släkt och vännerna..
<3

Nåväl, ska inte grotta ner mig för mycket i mina tankar och funderingar.. det kan inte bli bra då.
Så åter till nåt ytligt och helt ointressant egentligen..
Igår började jag mecka med HTLM koder osv, för att sakta men säkert göra min blogg lite mer personlig.. och jag tycker att jag är på god väg..
Det är lite färger jag vill ändra. Lite typsnitt på olika texter osv.. men sen är jag rätt nöjd.. iallafall tills jag har råd att köpa mig ett bildredigeringsprogram så jag kan göra snygga "headers" av bilder jag har på datorn..
Men det är ett senare projekt.
Har glömt hur jag verkligen tycker det är kul med att skapa lite med hederliga HTLM koder!
Det måste vara år och dagar sedan..

I morgon ska jag ta långpromenad med Andra Täljemammor.. det ska bli kul att kanske lära känna lite folk med barn i samma ålder, som bor i samma stad.. för här känner jag ju typ ingen.. iaf inte med barn!



Kram

Jag blir så upprörd när jag idag läste i en annan blogg om hur en utländsk man våldtar en svensk kvinna, blir dömd till tre års fängelse, och sedan utvisning. So far so good..
MEN sedan får han ändå stanna i Sverige, varav att han våldtar ytterligare en kvinna!
Hur fan kan man trotsa en redan satt dom, när det handlar om en våldtäktsman?
TÄNK om det är mig, dig eller nån av våra döttrar han våldtar nästa gång, eftersom han fortfarande är på fri fot?
Hade han utvisats från första början, hade våldtäkt nr2 aldrig hänt, och den utsatta kvinnan hade förmodligen aldrig behövt leva med hans nuna på näthinnan i resten av sitt liv.
Jag blir återigen mörkrädd för vart detta land är påväg.

Missförstå mig rätt, jag hatar inte invandrare.. hur kan jag? Har släktingar med utländskt påbrå och vänner som inte är svenne bananer..
MEN varför ska vi ta in mer människor än vad vi klarar av att hantera? (med vi, menar jag Sverige som land).
Och varför inte bara (till att börja med) hjälpa dom som verkligen behöver hjälp med att komma till ett nytt land? Nä, istället tycker vi synd om våldtäktsmän och låter dom stanna i landet istället så de kan begå ännu fler brott.

Jag säger inte att Svenskar inte begår våldtäktsbrott och andra kriminella handlingar, för det gör vi.
Och jag vet att människor som kommer från andra länder hit till Sverige, kanske inte får de förutsättningar som behövs för att börja om. Utan de sätts i någon förort med mycket kriminalitet och usla odds att ta sig vidare för att utvecklas som en svensk medborgare. Det är som det är. Men alla har ett VAL vad de vill göra med sina liv.
Och jag Väljer att tro att alla kan välja sina öden.
Precis som att Sverige som land kanske behöver se över, hur mycket vi klarar av att hantera.
För självklart kan vi ta emot invandrare, men vi borde också se till att de då får den hjälp de behöver.
Och sedan skilja på dem som förtjänar att stanna, och de som inte gör det.

Rätta mig om jag har fel, och läxa upp mig om du har bättre fakta än jag.. I can take it! ;)
Något jag lärt mig är att jag verkligen kan ha fel.. men tills att nån bevisar motsatsen, eller jag kommer på andra tankar, så är detta vad jag tycker! Sådeså!

Ska länka till min källa, alltså den blogg där jag idag fick läsa om just detta fall..
http://parnassen.wordpress.com/2011/06/21/henok-vill-knulla-fritt-fram-i-sverige-i-danmark-aker-kriminella-ut-heja/

PS! Läs kommentarerna till inlägget i länken ovan. Speciellt Danskens kommentar.

Jahapp.. Ännu en lördag avklarad.
Vi skulle förbi Danne (Antes bror) för att låna borr.. Men Melanies faster ville komma till oss och Danne ville bjuda på fika, så då tog vi allt i en smäll och fikade Hos Danne och Faster Sandra kom dit och fick mysa lite med Melanie där istället. :)

Sen behövde jag verkligen ett par nya vinterskor då alla mina e gamla i trasiga! Så åkte en snabbis till Skäris.
Hittade ett par som duger de sista vinterdagarna.
Inga snygga, men varma och sköna.

Till middag har vi gjort Hamburgertallrik..
Helt ok smakade det.

Sen har Melanie fått busa lite.. Så nu r hon överöverövertrött! Hon ska strax få mat en sista gång och torr blöja, sen ska hon bums i säng!

Hon har blivit så stark senaste veckorna.
Som jag skrivit tidigare så håller hon upp sin egen vikt ståendes hur lätt som helst, hon behöver lite hjälp med balansen såklart.. Och nu håller hon upp huvudet hur länge som helst när hon ligger på mage..
Plötsligt har hon utvecklats, så man knappt hinner med! Så roligt!

När lillan somnat blir det film, sen sömn.
Imorgon ska vi hämta upp E och D och åka i luncha nånstans! Det ska bli kul!

Hej så länge!

HEJ!
Vill visa vår fina gårdag i bilder.. jag blir så lycklig när jag ser min mamma med min dotter..
Det är helt otroligt hur hon får extra krafter när Melanie kommer och hälsar på.
Hon orkar lyfta, hålla, krama min lilla Ängel..

Det finaste jag vet..


"Rutan" Melanie o mommes famn, med hennes fina overall hon fått Av Boffa och Momme lååångt innan hon föddes.. Så häftigt att mamma fick se den på henne, och va fin hon är i den!


Ser ni lyckan och glädjen?


Melanie i sin Babysafe och i sin fina Rut-overall.. =)


För övrigt blir min lilla sessa 12 veckor idag! Helt otroligt!
Snart kommer hon rulla runt, krypa och sedan börja gå.. Tiden går fort!
OCh om vi har tur så får mamma uppleva hennes första steg, som vi
pratat om så länge att hon ska få göra..

Jag har börjat drömma om mamma, att hon pratar med mig om det som komma skall..
Och att jag ivrigt letar i Melanies klädlåda efter de klänningar som mamma sparat från den tiden jag var bebis.
Jag provar dem på henne, den ena efter den andra, men allt är för stort, tills jag hittar en som faktiskt passar!
Oj vad glad jag blir, och jag vet hur glad mamma skulle bli över att Melanie har kläderna på sig som jag en gång burit.
Tyvärr är alla små söta klänningar förstora än.

Jag har kommit på ett pysselprojekt som jag under kvällen och natten funderat på, som jag ska sammanställa, så Melanie (och mina kommande barn?) alltid kommer känna sin mormor, även fast hon (dom) inte alltid kommer kunna se och prata med henne. (för finnas där kommer hon alltid göra).
För jag har lovat mig själv att Mina barn ska känna sin mormor oavsett hur det blir med allt.
Det är viktigt för mig. Och jag vet att det är viktigt för mamma.
Jag återkommer med det slutgiltiga resultatet när det är klart, och det kommer ta lite tid..

Ne, nu måste jag gra mig i ordning så vi kommer iväg och handlar ..
idag ska jag nog göra Denices supergoda LaxPasta recept som jag ÄLsKADE!
NAMMI!

KRAM

Bilder som visar vår gårdag.


Innan  vi åkte till Eskilstuna igår, så lekte vi en stund i babygymet klädd i en av de fina plagg vi fått från våra gulliga kollegor på AstraZeneca. <3


Sen försökte mamma (jag) få lite finkort, men det fick sådär. sprattelfisen!


Mitt lilla busfrö


Sen klädde vi oss för ett kallt väder utomhus, och såklart fotades det också!


Rutbus!


Vi plockade upp Lasse i Åker, åkte och shoppade i Strängnäs, men väl framme i Eskilstuna myste vi med Mormor.


(Broder stor) Morbror Patrik var också där när vi kom.


Vi fikade, och pratade och hade det gott.. 3 genertioner kvinnor på bild.


Sitta själv kan vi också göra.. Stolt mamma! Vi åkte hem vid 18 tiden.. trötta och nöjda..



Något annat jag pysslat lite med är Silvret mamma delat ut till oss barn som hon gaft..
Synd om minnena inte får va framme och synas.. <3


Detta är bara en liten del av allt jag fått.. Det behövs putsas upp, men har inga sådana grejer hemma..
Så det får bli ett senare pysselprojekt.

Tack för mig, och kram

Good Old times..
Jag och Danielle..

Det dyrbaraste jag har..
Melanie Louisa

Nu har jag läst alla bloggar jag gillar att läsa, tittat runt på lite nya bloggar, och ännu är jag inte trött.
Har varit megatrött hela dagen, men när jag väl höll på att somna (tidigt) så hörde jag lilltjejens missnöje och övertrötthets grin ute i vardagsrummet med Andreas som inte kunde få henne lugn eller att somna.
Så jag tog henne i famnen o vips, så slocknade hon på två röda..
När jag väl kunde gå o lägga mig själv, hade det slagit över, och jag är nu övertrött, antar jag.

Hatar att vara sömnlös..

Har funderat ett tag på varför alla gillar samma stil helt plötsligt? (kan va så att det är jag som läser just sådana bloggar, who knows? men men)

Allt ska va vitt, gammelrosa, eller liknande..
Sterilt och kallt är A och O verkar det som, och minimalistiskt inrett..
jaja, det är modernt, och "inne" just nu, men vart tog personligheten vägen i inredningen?
Jag gillar själv att det ska va "Stilrent" och ljust, men hur mycket gillar jag det egentligen, och går det till en överdrift?
Gillar jag det bara för att alla andra har så, eller är det min personliga stil?

"Du härmar mig" eller "Du köper alltid samma saker som jag gör", är två ganska vanliga fraser.. Men köper man grejer på Ikea, Jysk, Chilli osv så får man räkna med att större delen av Sveriges befolkning köper samma saker som du själv köpt.. man får inte glömma det :)
Ja, jag är lite kluven, hur ska man egentligen inreda sitt hem?
Jag ska nog försöka mig på lite färgklickar här och var i mitt hem, för att få det mer personligt..

Innan jag och Ante flyttade ihop så hade jag min fina lilla etta på Erikshällsgatan här i tälje.. och på en vägg i köket smällde jag upp en tapet med jordens Hawaii-tema!
Och till det så hade jag köpt begagnat barbord och stolar som gjorde sig skitbra där!
Det var eget måste jag säga..och jag gillade det skarpt, trots att många tyckte det var lite galet och smaklöst kanske :)
Ja, det kanske det var, men det var min smak, och mitt val.. inte efter hur "inredningsmodet" såg ut, eller hur ALLA andra hade det. HAHA


störtskönt.. :)

Nää.. jag bara svamlar.. men de e skönt att få tankarna på annat ibland.

man ska inte lyssna på mig idag.. blir både bitsk och surmulad när jag har ont och inte kan sova..
Och tankarna springer iväg åt alla möjliga håll när jag e på ett visst humör.
=)

I morgon tänkte jag kasta upp lite gamla bilder från 2009/2010, när jag och Danskan umgicks jämt..
Speciellt de bilder på mig när hon gick makeup artist utbildning och jag satt modell för henne..
dom gillar jag skarpt!
SÅ va till tåls..