Mor-besök..

Fy fan vilket jävla skitväglag det var på motorvägen mellan Nykvarn och Eskilstuna idag!
Det gick i princip bara att köra i ett körfält och det gick i 80-90 för man hade femhundraelva jäkla långtradare framför och andra personbilar som resonerade samma som mig, att det inte går att köra om..
Förbannade mig själv att jag givit mig ut på vägarna med lillan i bilen!
Men när jag väl var påväg, så var jag.
Och Semlorna hade jag med också.. som mamma så gärna ville ha.
Det tog den tid det tog att komma fram, men när jag var där så var det helt klart värt tiden och koncentrationen det tog att köra.

Det är hur härligt som helst att få va med mamma.. men idag var det faktiskt lite ledsamt.
Jag brukar lixom va som teflon, det jobbiga brukar rinna av innan jag känslomässigt hunnit smaka på vad det är vi pratar om. Jag gör det inte medvetet (iallafall inte längre), utan jag tror att det är så jag reagerar när jag inte kan hantera något som är jobbigt.. Men idag som sagt hann det ifatt mig, och jag var tvungen att hålla tillbaka för att det inte skulle komma en tår.
Mamma försökte också hålla tårarna tillbaka, och det gjorde så ont att se henne ledsen.

Hon berättade att hon egentligen inte är rädd för att dö, utan det hon är rädd för och har ångest över, är separationen från oss barn, barnbarn och Lasse.
Och jag skulle nog känna likadant.
Vi har lite av samma tro, mamma och jag, om vad som händer när vi dött... Så rädslan över att dö är nog inte det som skrämmer mig heller, inte längre.
Utan det värsta skulle nog va att skiljas från dom man älskar, framför allt sina barn..
Det gör verkligen ont i mig att sätta mig in i tanken hur det skulle kännas om jag skulle försvinna från Melanie..
Jag kan inte ens med tanken!
Så inför mamma försöker jag vara stark och positiv..

Mamma sa att hon önskar att hon fick se Melanie Springa..
Det är min önskan också.

Och sen det här med Melanies Dop..  jag vill ju att mamma ska va med..
Men just nu är hon inte tillräckligt stark för att åka iväg, och det går inte heller vänta för länge.
Hur ska jag lixom förbereda ett dop när allt är så rörigt som det är?
USCH, orkar knappt tänka på det.
Det får hur som haver bli ett litet dop med de närmsta släkt och vännerna..
<3

Nåväl, ska inte grotta ner mig för mycket i mina tankar och funderingar.. det kan inte bli bra då.
Så åter till nåt ytligt och helt ointressant egentligen..
Igår började jag mecka med HTLM koder osv, för att sakta men säkert göra min blogg lite mer personlig.. och jag tycker att jag är på god väg..
Det är lite färger jag vill ändra. Lite typsnitt på olika texter osv.. men sen är jag rätt nöjd.. iallafall tills jag har råd att köpa mig ett bildredigeringsprogram så jag kan göra snygga "headers" av bilder jag har på datorn..
Men det är ett senare projekt.
Har glömt hur jag verkligen tycker det är kul med att skapa lite med hederliga HTLM koder!
Det måste vara år och dagar sedan..

I morgon ska jag ta långpromenad med Andra Täljemammor.. det ska bli kul att kanske lära känna lite folk med barn i samma ålder, som bor i samma stad.. för här känner jag ju typ ingen.. iaf inte med barn!



Kram


Kommentarer
Postat av: Cathrin

Jag förstår hur du känner med dopet! Min tanke är om det går att "filma live" på något sett? Så hon endå kan vara med...i så fall hjälper jag gärna till.

Jag förstår mycket väl hur du känner...när jag lämnade din mamma fick jag en sprängande huvudvärk och sen även värk i kroppen (som jag får när det är jobbigt) Samtidigt som vi hade så kul...blir det ju så jävla jobbigt när man vet hur sjuk hon är. Jag beundrar dig över att du är den du är...du har din mammas styrka (och säkert även svagheter) Du ska veta att du kan ringa när du vill om du vill prata...kanske bara ha någon som lyssnar. Kram Cathrin

2012-02-15 @ 22:53:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0