Sandra

... Är borta!
Ingen smärta mer!
Nu orkar jag kanske ta tag i det jag inte kunnat göra förut.
Kanske!

Hjärtesorgen är dock kvar, och den blir värre för var dag som går.
Kanske för att jag verkligen börjar inse verkligheten?
Men jag är stark, och jag har min familj, så det kommer att gå ..
Men lite tid och mycket hjälp.

Är ändå överlycklig över att få vara smärtfri. Det har verkligen varit en pers att ha så ont så länge, och speciellt sista månaden.
3månaders skithelvete är över.
Blev så glad igår att jag orkade måla mina projekt som väntat lääänge.
(Det var verkligen terapi att få stänga in sig i ett rum och lyssna på musik och måla, bara jag och mina tankar, medan Ante tog hand om Mellie i ett par timmar).
Nu kan jag börja leva igen.
för mamma också<3

Kram