Sandra

För drygt 2 år sedan var Cancer nåt som man "hörde" människor drabbas av.
Men jag kunde inte i min vildaste mardröm föreställa mig att det skulle hända mig eller någon i min närhet.
Och när det väl gör det så står man där, lamslagen.
Varför?
Är den mest vanliga frågan för en Cancersjuk och dennes anhöriga.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som som ställde mig frågan; Varför, varför min mamma? 

Jag har på några veckor fått höra om andras nära och kära har gått bort i Cancer. 
Och nu ställer jag frågan, återigen, Varför?

De allra finaste och underbaraste som verkligen förtjänar ett långt lyckligt liv är de som drabbas att denna vidriga sjukdom!

"Varför" har nog inget svar, men för att trösta mig, så tänker jag att döden för oss till ett ännu bättre liv.
Döden är inget hemskt, deet är något vackert.
Och dit man kommer när man somnat in, är till den plats där BARA lycka och frihet finns.
Ingen Sorg eller förtvivlan existerar. Bara Lycka.
 Och där får man träffa de man själv en gång sörjt.

Så på nåt sätt, mitt i all sorg och förtvivlan i detta nu, så finns det en mening med allt.
Precis som jag sagt förut.
Det är en tröst, att tro.