Mor..
Jag har tänkt mycket på min mamma det senaste dygnet..
Det lixom har börjat förfölja mig i mina tankar, och jag börjar känna att jag inte längre kan fly..
Jag är rädd för att det ska hinna ifatt mig, att allt snart väller över mig och det blir ohanterbart.
Hur ska jag tackla det?
Det skrämmer mig enormt att tänka på hur mamma känner och tänker..
Slår bort de tankarna direkt dom kommer för att det blir för mycket.
Hon mår fruktansvärt av cellgifterna, och jag kan ingenting göra. Hatar att vara maktlös.
Pratar nästan dagligen med henne, och åker dit så ofta jag kan, för Melanie är som medicin för henne. Men det är inte lätt att se på hur hon insjuknar allt mer, det är obegripligt allting.
Jag undrar bara VARFÖR??
Varför just nu? Varför mamma?
Läste ett citat ur en annans blogg som lyder: Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår".
Ville dela med mig av dessa ord.
Älskar min mamma så högt, och vet fan inte hur jag ska klara mig utan henne.
Lider med er Sandra hoppas att det kommer lösa sig för er! Jag har ju aldrig varit med om samma sak att någon i min närhet har varit sjuk däremot har jag ju varit med om annat som du vet. Bara säga till om du vill prata något jag har själv bearbetat vissa saker
Det är så hemskt allting, det finns där i bakgrunden.
Och jag vill ibland bara hålla för öronen & blunda så hårt jag bara kan, stänga det ute...
Jag vill inte...
Samtidigt som jag bara vill hinna göra mer, säga en gång till hur jäkla mycket hon betyder & hur otroligt stark hon är!
Hur glad jag är över att hon är min moster <3
Och jag vill skänka all min styrka till Er,och till Henne, till Er alla närmast- linda in Er och Allt som händer i bomull,för att ingen av Er förtjänar detta <3
Jag ÄlskaR Er allihop kusin ~
<3
KRAM!
Det går inte att kommentera på inlägget ovan, men oj vad lik sötnosen är dig på bilden!
