Fortsättning
Sjukhus besök idag igen.
Och Melanie har varit så snäll idag.
Mamma är som sagt flyttad till Viktoria enheten. Det är en fin och lugn avdelning. Tydligen en sån avdelning för de patienter som bla är i sin sista tid i livet.
Märkligt.. Känns så märkligt att skriva det, för det känns så avlägset.
Mammas tillstånd e som de va igår..
Medicinerna gör henne förvirrad och snurrig.. Och det har blivit värre än sist jag var där i torsdags..
De röntgar mamma flera gånger varje dag .. Jag antar att de e för att se om tarmarna börjar fungera igen..
Gör de inte det så ser det inte så ljust ut..
Jag hoppas av hela mitt hjärta att de börjar fungera För operation är uteslutet.
Igår hade de frågat Lasse och min syster om respirator var något som skulle försöka användas om de e så att mammas kropp ger upp..
Alla vi syskon var enade om att de var uteslutet.. För det tar ju inte bort cancern.. Och mamma vill ju 'leva' inte vara kopplad till en maskin som håller henne vid "liv".
Jag fattar inte vad som håller på att hända.. Eller iallafall vad som tillslut kommer ske oavsett..
Det känns så avlägset, alla känslor, allt.
Klart gråten hinner ifatt en ibland, men jag förstår verkligen inte.
Lite mer verkligt blir det när jag skriver om det.. Men nä.. För mig är det fortfarande obegripligt ..
Pratade om just detta med mammas kusin/bästa vän påväg in till sjukhuset idag..
Att känslomässigt är jag inte med.
Hon sa att det inte är så konstigt..
Min bror med familj va också där idag hos mamma.
Så härligt att se mamma komma till liv när hon ser sina barnbarn.. Hon ler med hela ansiktet när hon får vara de små nära..
Hon orkade tillochmed hålla Melanie en kort stund.. Sån lycka att se dom tillsammans! Och för en kort stund kändes det som att mamma inte alls var sjuk, och inte alls var påverkad av mediciner och smärtstillande!
Dessa 'moments' är guld värda!
Åkte därifrån vid 18 tiden..
Kändes skönt att veta att mors kusin skulle övernatta och Lasse fick åka hem o vila upp sig.
Blir till att åka till sjukan igen i morgon.
Vill åka så ofta jag kan och orkar..
Älskade mamma <3
Ber fortfarande om miraklet..
