Sandra

Nu är jag och Melanie hemma igen efter att ha spenderat 2 mysiga dagar hos mamma och Lasse.
Jag skulle vilja vara där jämt och hela tiden, samtidigt som mitt liv jag lever, och vill leva, fortsätter hemma.
Förstår ni vad jag menar?

Nåja, mamma och jag hann gå igenom massa papper och sånt som hon samlat på sig under sin livstid.. Betyg, sjukintyg, vårdnadspapper om oss barn, foton, brev och mycket annat..
Saker jag trodde att jag aldrig skulle läsa eller få ta del av. Mycket fint och mycket jobbigt.

När mamma behövde vila tog jag ut Mel på en promenad och gick förbi mormor och hälsade på.
Det var mysigt! Moster T kom förbi också.

Mamma har fått lite aptit tillbaka, vilket är skönt att se att hon får lite i sig, även fast det är små portioner.
Och återigen konstaterar jag att hon är en kämpe och den starkaste kvinnan jag vet.
Tyvärr så blir hennes smärta värre för varje dag som går pga att tumören växer.
Det är inte lätt att se sin mamma lida.

Men jag älskar att spendera tid med henne, och att se henne med Melanie, trots att hon till större delen sover när vi är där. Men de timmar hon orkar vara vaken gör mig lycklig ända in i själen.
<3

Hur blev de nu då, det här med att inte äta onyttigt och hålla mig från kolhydraterna?
-det gick över förväntan måste jag säga. Föll dock dit idag och tog 2 karameller när jag var hungrig och trött som ett djur efter promenaden från mormor.
Men annars har jag hållt mig!
Duktigt tycker jag!
Det har iaf lärt mig att aldrig gå tomhänt ut, utan ha med nåt enkelt och nyttigt i fickan . Typ lite jordgubbar eller nåt liknande!

Lchf eller inte, men ikväll ska jag äta mormors kalops som jag längtat efter så länge, som hon skickade med mig hem!
Jag tog överlycklig emot matlådan! <3
Och med det säger jag godkväll och Gonatt!

Bild på lillans nya sovstil: