Sandra

När Mellie hade somnat för kvällen så tog jag ett varmt långt bad.
Därefter gick jag igenom 'Vita Arkivet', då mamma bett oss syskon göra det.
Det var tungt att läsa detta, och försöka tänka sig hur vi skulle vilja ha begravning och allt därkring..
Jag blev nog inte så mycket klokare, snarare tvärtom.

Men jag tror jag önskar att jag kan "besöka" mamma, även fast hon kroppsligen inte längre finns hos oss.
Jag tror det. Resten vet jag inte alls.
Men jag börjar inse att det där "vita arkivet" är något som alla människor bör titta på, för man vet aldrig när det händer.

Ja, även fast jag är världens lyckligaste över att ha min sambo och min älskade dotter, så bär jag en sorg tyngre än något annat jag tidigare varit med om. Och det tär på mig..

Ibland fantiserar jag om hur det skulle vara om mamma vore frisk, och hon och Melanie buSade och myste tillsammans här hemma hos oss. Jag ser lyckan i mammas ansikte, det Lixom lyser om henne då hon fångar upp Melanie i sin famn och kramar om henne, och snett bakom står jag och ler av värmen och kärleken dom emellan..
Älskade dagdrömmar! <3

Jag får skatta mig lycklig åt att Mellie får lära känna sin mormor nu, för även fast Hon inte minns henne så vet hon i sitt hjärta vem hennes mormor var .

Tröst genom tron.